Från soldater till handel

Chronicle från Nordjylland Stiftstidende den 26 juli 2021

Kvällen tillbaka 2012 fick jag en liten flik av en känsla för vad det skulle säga att vara en dansk soldat i Afghanistan. Vi var i Helmand och bort från basen för att besöka en av utposterna och prata med en grupp bönder. På grund av en storm kunde helikoptern inte hämta oss som planerat. Det var därför läsbart som det äntligen anlände, och vi var tvungna att skynda oss och in i helikoptern som omedelbart lättade igen. Vi flög med stor brådska för att minska risken för beskjutning i den mörka natten.

Där i mörkret och näsan jag var nervös och tänkte på hur det skulle vara om vi hade gått mot ett militärt uppdrag. Jag kommer också ihåg att jag drog slutsatsen att jag förmodligen inte skulle ha modet att.

Omkring 12 000 danska soldater har haft modet till. Det är antalet danska soldater som har lämnat till ansträngningar i Afghanistan. Många av dem var även av flera gånger. 44 uppdelning danska soldater förlorade livet, varav 37 i stridsåtgärder. 214 skadades. På nästan 20 år var Danmark militärt närvarande i Afghanistan.

Tisdagen den 22 juni 2021 klockan 13.50 lämnade de sista danska soldaterna landet.

Evenemanget nämndes i ett antal artiklar i tidningarna, men annars var det överraskande tyst. Ingen officiell ceremoni. Ingen firande. Inget val. Det var en tystnad som kan bero på osäkerhet om resultatet av den särskiljande ansträngningen. Vi förlorade? Vann vi? Gjorde vi en skillnad? Hur ser Afghanistan ut som vi nu lämnar? Hur letar framtiden efter den afghanska befolkningen?

Den osäkerhet jag förstår bra och jag upplever det själv. Jag är flera gånger i veckan i kontakt med afghaner och afghanska företag genom vårt företag, Warfair, där vi importerar varor från Afghanistan. Det är klart att känna oro och osäkerhet. Men vi märker också optimism. De tror på en ljusare framtid för Afghanistan, om bara kampen av dem.

Även om det har varit stora misstag under vägen, trots att det har varit svårt och även om talibanerna nu får tillbaka, har de danska och internationella insatserna gjort en positiv skillnad. Den afghanska befolkningen har sett kriget och ofattbara störningar, men de har också sett bra förändringar under de senaste 20 åren de annars inte hade sett.

De förändringar jag har upplevt i Afghanistan, när jag träffade starka kvinnor i Kabul, som kämpade för mänskliga rättigheter och demokrati, debatterade getter och får med arbetande bönder i Mazar-e Sharif, besökte skollärare och sjuksköterskor som arbetade hårt för att säkerställa utbildning och Hälsa och satt i afghanska klassrum med barn som berättade om alla sina förhoppningar och drömmar för framtiden.

Jag upplever fortfarande dem idag. Som ett litet exempel har de fyra afghanska företagen vi handlat med mellan 50 och 80% kvinnor anställt. Det är kvinnor med drömmar och hopp och en karriär som de stolt och skulle vilja berätta om. De möjligheter de inte hade haft om talibanerna fortsatte. Afghanistan är ett annat land än det var för 20 år sedan.

Kritikerna av den danska ansträngningen pekade ofta på skrämmande många som har förlorat sina liv i konflikten - både militära och civila. Det är en berättigad kritik. Men det är viktigt att komma ihåg två saker. Först var Afghanistan hem till fundamentalistiska terroristgrupper som al-Qaida, som spredde död och förstörelse både i och bortom Afghanistans gränser. För det andra var det både krig, konflikt och brutal förtryck i Afghanistan före internationell ingrepp. Under 1990-talet kämpade olika mujahedinfraktioner och dödade tusentals människor. Även när talibanerna 1996 fortsatte makten i majoriteten av landet kampen mellan taliban och den nordliga alliansen.

Matcherna fortsatte sannolikt. Afghanistan har under många decennier blivit plågad av krig och konflikter. Och striderna kommer att försöka igen, nu när de internationella styrkorna har lämnat landet. Vi ser redan hur Taleban går upp och hur militer inte minst i norra Afghanistan, bryter upp i kampen mot talibanerna. Andra fundamentalistiska grupper, inklusive islamisk stat, försöker vinna fotfäste i det bräckliga landet. Tyvärr är kriget och striderna inte över.

Men jag tror och hoppas att den mer måttliga delen av talibanerna - och de länder som stöder talibanerna - inser att det inte finns någon militär seger. Och att det inte finns något sätt tillbaka till den fundamentalistiska och repressiva regeln, som 2001 ägde rum, kan internationella insatser leda till ett fredsavtal som lämnar befolkningen med mycket mer rättigheter och möjligheter än de hade 2001.

Och även om talibaner, militär eller genom förhandling och val, slutar att få makt i Afghanistan, tar de över en annan Afghanistan och en annan befolkning. Miljoner tjejer och kvinnor, pojkar och män har en utbildning, och ingen kan ha tagit från dem igen. Hundratusentals sjuksköterskor, skollärare och poliser idag får sin lön varje månad från den afghanska staten. En mängd föreningar, initiativ och inte minst bra afghanska företag skapade arbetsplatser och intäkter och långsamt men säkert bygger en ny Afghanistan. De får afghanistan, oavsett vem som får makt.

Afghanistan behöver också ekonomisk utveckling, och det måste öka som utvecklingsbistånd till Afghanistan, tyvärr faller markant nästa år. Det är avgörande att vi inte ger upp, men upprätthåller ett engagemang i Afghanistan och en av de viktigaste sakerna vi kan göra är att stärka handeln och samarbetet för att skapa ekonomisk utveckling, inkomst och jobb. Vi måste agera för fred.

På så sätt kan vi bidra till det Afghanistan, som är om allt annat än krig och konflikt. Afghanistan måste igen vara känt för de fantastiska jaghoza pinjen nötter, Kishmish Raisins, Gurbandi och Satarbai mandel, de vackra handförpackade mattor och västar av Kashmirull, den unika saffranen, stark lakritsrot och förhoppningsvis en mängd andra kvalitetsvaror. Vi måste lyssna på afghanska rap och hip hop musiker, bjuda in afghanska studenter och forskare till de danska universiteten, investera i de afghanska företagen och jubla på deras fotbollslag. Det är vad som nu är uppgiften.

Vi borde, du kan säga i backlogs uteslutande klart ljus, har tagit oss mycket starkare, mycket tidigare. Vi har fokuserat för mycket på hjälp, för lite på handeln. Det ansvaret jag också tar mig själv på mig. Den danska importen från Afghanistan är vanishly små. Men det kan göras. Vi har på kort tid mer än fördubblats import och t.ex. Att få afghanska Safran på hyllorna i Irma i gott samarbete med Karlsens kryddor i Hadsund. Genom handel och samarbete kan vi skicka en signal till den afghanska befolkningen som de inte är bortglömda och att det finns en annan och bättre framtid om kampen stannar.

I 20 år har vi kämpat militärt för fred och välstånd. Det var nödvändig. Nu är uppgiften att agera för fred och välstånd i Afghanistan. Här kan norra Jyllands företag också vara med. Här kan alla vara med.

Tisdag den 22 juni 2021, får därför inte markera ett adjö till Afghanistan. Dagen måste markera en ny start för vårt samarbete med Afghanistan och landet, befolkningen som vi vet långt bättre idag. Vi har en stark grund för att skapa framtiden genom de kunskaper och vänner vi har fått över 20 år. Vi kan bygga på de många skickliga afghanska flyktingarna, som nu bor i Danmark och har nätverk, familj och vänner i Afghanistan. Vi kan utnyttja den solida grunden att de danska soldaterna har hjälpt till att bygga upp.

Tillsammans skapar otaliga goda möjligheter till samarbete och handel med Afghanistan.

Från soldater till handel. Det är uppgiften.

 

Upplagt av Christian Friis Bach, grundare av företaget Warfair, tidigare utvecklingsminister.